Blogg i karantän: skuggan av Covid-19

Anders Drejare från ett kaotiskt 2020 till ett snart mycket bättre 2021

• antecknade tankar från 20 december till 5 januari

SÖNDAG 20 DECEMBER


Flera veckors förberedelser för att hitta information, kontakt med ambassad, formulär som skickats fram och tillbaka, personbevis och orginalkopia av intyg från Thailand för att verifiera familjestatus, visumansökan personligen på plats i Stockholm, ansökan att bli godkänd för inresa, särskild försäkring som täcker allt (även långvarig intensivvård för Covid-19 på privatsjukhus). Sista två dagarna express PCR virustest med internationell reseintyg och en snabb hälsokontroll "Fit-For-Fly", dessa lyckligtvis genomförbart från egen klinik - annars hade vi ändå inte kommit iväg.



Allt skulle vara i ordning men man vet ju aldrig och vem sade att det är avkopplande att rodda inför en semester? Vi hade tur med väglaget till Arlanda.

MÅNDAG 21 DECEMBER


Så här tomt har jag aldrig sett Suvarnabhumi Airport, en ofantlig knutpunkt för hela östra Asien och Australien. Endast Arlanda 28 mars hade tett sig mer spöklikt, dagarna innan Thailand stängdes.



Efter nattligt byte i Dubai blev vi mer hälsosamt, glest placerade i flygplanet. Samma krav på munskydd och plasthandskar. Personalen hade även visir och skyddande överdrag - inget som hindrade dem i deras sedvanligt professionellt utförda service. Reklam och magasin var borta från fickorna på stolsätet framför.



Vi följde en snitslad väg genom flygplatsen i Bangkok och fördelades sedan på rader av stolar med korrekt avstånd. Alla dokument kontrollerades igen, en nummerbricka fäst i skjortkanten. Strax satt vi själva i den mini-van som på 15-20 minuter tar oss till ett officiella karantänhotellet i Suan Luang, ett av få som accepterar gifta par i den rådande situationen.

Receptionisten tar emot vid en bänk utomhus, klädd som sköterska på ett isoleringsrum vid en infektionsklinik och med att andningsskydd som troligen skulle fungera även för en rökdykare. Allt är mycket vänligt och jag känner mig mer trygg här än i den vardagen vi precis lämnat hemma i Hudik.


Som av en händelse befinner vi oss i närheten vårt hus på Supalai och övriga familjen här, vid King Keaw road. Dit ska det dock dröja till 5 januari.

TISDAG 22 DECEMBER


35.8 grader på morgonen. Nej, det är inte utetemperaturen, vädret är behagligt som en fin svensk sommardag borde vara. Lyckligtvis har vi en balkong i skuggan av några lövträd. Vi kontrollerar alltså tempen två gånger om dagen. Resultatet skrivs in i en app, som är kopplad till bluetooth och larmar troligen via gps om vi lämnar rummet - det är min teori. För att inte fuska ska det även skickas separat bild på termometern och om man glömmer kommer snabbt en påminnelse av sköterska. 



Rimligen borde vi vara friska men man kan inte ta något för givet. Sista veckorna innan resan har jag haft en malande oro. Med en accelererande smittspridning av SARS-Cov2, undermåliga testresurser, en smittspårning som för länge sedan förlorat sig från smittskyddslagens krav liksom saktfärdiga och otillräckliga myndighetsbeslut har förvandlat Sverige till Corona Country.


Region Gävleborg har inte slagit i taket vad gäller testkapaciteten, kan man läsa i SvD (TT) nätupplaga. Varför får då de som har symtom vänta i flera dagar på att utföra självtest, om de inte avvisats redan på telefon? On-line bokningarna räcker inte. Vårdanställd får vänta lika länge och svar tar flera dagar. Om sedan den Corona-positiva personen blir kontaktad för smittspårning, är det ett överraskande undantag. Min erfarenhet är folk sällan får höra något, ändå förväntas de själva ringa runt och be möjliga kontakter att söka trots att det då gått både en och två veckor.



Jag kommer aldrig att glömma det åldrade paret som vårdades i tur och ordning på Hudiksvalls sjukhus. Hon hade Covid-19 och var troligen smittad inom specialistvård, men han nekades test för han hade inga symtom! När hustrun skrevs ut, lades han in på sjukhus av samma orsak men kom aldrig hem. Hur ska jag som husläkare förklara när mitt eget förtroende brister?

ONSDAG 23 DECEMBER


Jetlag, vaknar flera gånger och kl 04 tittar vi av en händelse på Euronews där försvarsministern intervjuas om Sveriges relation till NATO. En bisarr upplevelse se reportern stå på en armlängds avstånd och hålla mikrofonen intill Peter Hultkvits mun. Ingen ansiktsmask, självklart inget visir. Vår försvarsminister! Hur ska han kunna skydda oss om han inte ens skyddar sig själv och den närmaste omgivningen? Det är inte bara Anders Tegnell som envisas vara utan mask, snälla lyssna åtminstone på Stockholms Läkarförening!



Förut var elförsörjningen den stora försvarspolitiska mardrömmen. Det är mycket enklare nu, slå ut vår digitala kommunikation så kan vi fundera på varför Hultkvists 60 miljarder kronor om året inte löste problemet? Jag undrar hur finnarna tänker, precis som den urspårade pandemin är detta en beredskapsfråga.


Idag ska det bli lite yoga eller så, rörelseutrymmet är begränsat. Mat ingår, mycket och ofta. Den är helt ok och vällagad, vi klarar ändå inte att äta upp allt.

TORSDAG 24 DECEMBER



Ytterligare en stillsam dag här, julpynt består av att tända tre små plastfigurer förställande en älg, tomten och en pingvin. God jul alltså :)

Men vad händer hemma i Hudik och Gävleborg, epicentrum för Covid-19? Regionen har begärt att få aktivera krislägesavtal, utifrån ett katastrofläge som är det tredje steget efter stabsläge och förstärkningsläge. Man ser således att det krävs att en redan trött vårdpersonal med hög sjukfrånvaro går ut i längre skift. SKR, Sveriges Kommuner och Regioner lämnade sitt godkännande igår.

Vi får efter våra olika förutsättningar ta vara på helgen, med de närmaste eller kontakt på annat sätt trots fysisk distans.

FREDAG 25 DECEMBER


Min sinnesbild av av denna magiska helg är snötäckta granar, dekorationer, ljus, typisk skandinavisk mat och dryck, sånger. Kontrasten mellan kyla och värme. Ur ett historiskt perspektiv är egentligen min nuvarande situation med vistelse i den eviga sommaren, mer korrekt mot det klimat som Jesus föddes till.

Vad kan julen säga oss idag? Personligen ser jag inte mig höra hemma i någon särskild kyrksamhet. Jag har största respekt för Jesus, precis som jag har för Buddha också. Intressant hur dessa kan mötas, åtminstone i min värld.

Julen skapar och har alltid skapat en ambivalens för många av oss.

Framsidan är glädjen över att vara tillsammans. Den uppväxande familjens stund, det nyförälskade parets nyfikenhet och den åldrande generation som finner tröst genom livets erfarenheter och kanske också fått följa hur tillvaron går vidare genom barnen.

Samtidigt är julen övervärderad genom kommersialisering, ytligt glitter och jakt på den perfekta lyckan med pimpade bilder på facebook och instagram. Om du inte syns finns du inte eller?

Pandemin har i bästa fall visat att vi kan ha närhet trots fysisk distans men över tid ökar behovet att mötas fullt ut, det är naturligt eftersom vi är sociala varelser.

Baksidan av pandemin är just den fysiska distansen, som att vara utestängd från nära och kära i den sista stunden. Har det verkligen varit nödvändigt att tvinga människor efter ett långt och strävsamt liv möta döden själva? Naturligtvis kan vårdpersonal ge tröst med sin närvaro men hur framgångsrik du än varit, är det mindre värt än den luft du kämpar för att få till lungorna.

Vaccinet blir vår stunds frälsare.

LÖRDAG 26 DECEMBER



Dagens händelse: PCR test.

Efter fem dagar på rummet blir vi hämtade av en inplastad bell-boy och ledsagas till en pop-up-sköterska. Detta är första gången som vi får röra på oss inom anläggningen sedan ankomst, visserligen bara totalt femtio meter men ändå. Hoppas på svar i morgon, borde vara negativt.

Statistik: med ett ben i Sverige och ett i Thailand, är det nära till att jämföra situationen.

När vi var här på förra vinterledigheten kunde ingen ana att det bara en månad efter vår avresa skulle bli tvärbroms. Lockdown innebar att princip nästan alla skulle stanna hemma. Personalen på sjukhuset blev istället kvar på jobbet och vistades där mellan arbetspassen för att inte ta ut smittan därifrån. De som ändå hade orsak och tilläts röra sig ute testades upprepade tillfällen av kroppstemperauren. Om okey fästes en liten lapp på kläderna, annars var det att bege sig till polisstationen. Myndigheterna försedde befolkningen med mat, som kördes ut samtidigt som den vitala turistnäringen blev iskall.

Allt flyg till Thailand begränsades till frakt, diplomater och enstaka andra grupper av personer. Först under sommaren började man lätta på restriktionerna, för att efter hand med sk repatriation flights låta thailändare som ofrivilligt satt fast i olika länder, få möjlighet att återvända hem. Under hösten öppnades möjligheten ytterligare att söka tillstånd för inresa, främst för dem med anknytning och särskild orsak. Kravet på 15 dagars karantän för alla kvarstår, skillnaden är att staten bjuder sina medborgare på vistelse medan vi faranger (utlänningar) betalar själva förstås.

Nyligen stängdes en hel stadsdel i södra Bangkok, inte långt härfrån faktiskt. Orsaken var en nonchalant superspridare med Covid-19. Hon hade rört sig fritt i olika offentliga miljöer och exponerat 600 personer. Jo, man har spårat allihopa.

Aktuell statistik över Covid-19 relaterade dödsfall totalt, visar att Sverige har 8.279 registrerade dödsfall (0.08 % av befolkningen). USA 329.000 st (0.1 % av befolkningen). Storbritannien 69.625 st (0.1 % av befolkningen). Taiwan 7 st (0.00003 % av befolkningen). Norge 421 (0.008 % av befolkningen). Thailand 60 st (0.00009 % av befolkningen). Relationen mellan dödsfall mot befolkningsmängden speglar omfattningen av Covid-19 relaterade och registrerade dödsfall inbegriper förstås importfall också.

Igår genomfördes här obligatoriskt krav på att bära mask, av alla och överallt i hela landet. Obligatoriskt innebär 100% och påföljder för den som bryter mot kravet. I praktiken har de flesta redan använt munskydd sedan i våras. I nära situationer och främst yrkesmässigt, är det vanligt med visir också.

SÖNDAG 27 DECEMBER



Äntligen, vi sov över och hörde inte ens knackningen på dörren att frukosten kommit. Vi väcktes av en ilsken signal på hotelltelefonen och en röst som påminde om morgontemperaturen. Kanske äntligen har jetlag börjat släppa?

Varför så halvhjärtat Sverige? Inreseförbud från England för att minska spridning av den ännu smittsammare corona virus varianten, ändå lyckas British Airways disembarkera grupper av svenskar annandagen på Arlanda. De reser vidare med uppmaningen att testa sig om de får symtom. Naturligtvis ingen tvingande karntän, inte ens PCR-test vid ankomst eller i närtid. Sådana är vi inte i Sverige men på andra sidan kölen är det så. Dessa englandsresenärer ska testa sig OM de får symtom, då är det försent! Lägg därtill de väntetider för test och sedan svar som förekommer. Folkhälsomyndighetens riktlinjer blir för mig helt obegriplga.

Läkarhuset levererar sedan oktober kostsamma expresstester som service till friska svenska personer vilka har resekrav, t ex för att en sjuksköterska ska kunna ta sig till sitt jobb i Norge eller att en sjöbefälhavare ska kunna mönstra på sin båt i Europa. I ljuset av vår situation och bristande hantering av smittan är det rimligt att dessa myndigheter tar det säkra före det osäkra. Jag önskar att vi också gjort det i Sverige.

Nu har vi fått svar på PCR test som togs igår: SARS-Cov2 ej påvisad.

MÅNDAG 28 DECEMBER



Media älskar att problematisera och polarisera för att få mer klös i nyheterna. Helst ska det finnas en peronlig vinkel, någon ett identifiera sig med eller en företeelse som berör. Pandemin har alla dessa ingredienser. Samtidigt kan man å andra sidan passa svåra frågor, kanske pga otillräcklig kunskap i ämnet eller att vissa frågor ställer man inte.

Nu har äntligen Corona vaccinationerna kommit igång i Europa. Dagens Eko-reportern på Sveriges Radio oroade sig över hur dementa människor ska ge sitt medgivande till detta, att de som behöver skyddas mest kanske inte kunde vaccineras? Snälla du, detta hanteras dagligen av sköterskor och ansvariga läkare på vårdboenden runt hela landet. Dementa precis som andra åldringar har oftast läkemdel. Behandlingar startas, ändras och avslutas löpande. Vi har den årliga vaccinationen mot influensa. Att få den demente, deras anhörigas samtycke eller på annat sätt bedöma nyttan sker dagligen året runt.

Sociala medier fylls av oro från thailändare i Sverige över situationen i deras hemland. Dagens Eko-reportern stationerad i Bangkok för Sveriges Radio, beskrev igårkväll situationen som förvärrad utan att lämna fakta. Det har varit ett utbrott vid en fiskmarknad i Samut Sakhon och antalet Corona-positiva testade personer spikade 21 december med 809 stycken. Den stadsdelen är den enda rödlistade i landet, vilket innebär att ingen får resa in eller ut från området. Verksamheter som inte kan Corona säkras får stänga.

De lokala myndigheterna är ute på samhället och söker upp stora mängder av folk som testas slumpmässigt. Resultaten är underlag för klassificering Röd Orange Gul Grön. Förutom Bangkok city och området syd-sydväst är resten av landet gult eller grönt. Om man översätter indelningen till Sverige så hamnar väsentligen hela riket i rött eller orange. Denna situation är våra svenska myndigheter medvetna om men de skärpta riktlinjerna blir varken tvingande eller tillräckligt skyddande.

Den svenska vården har skyhög personalfrånvaro. En uppenbart  bidragande faktor är att Regioner saknar resurser till att Corona testa alla patienter som läggs in. Både vårdpersonal och andra patienter smittas därför i onödan. En fabrik eller industri med arbetsmiljöproblem som utsätter personalen för samma risker, skulle tvingas stänga av huvudskyddsombudet.

Sedan hade vi uppesittarkväll, för att lyssna på P4 Gävleborg eftermiddag med Maria Sundell kl 15.45 och intervjun med läkaren som åker till Thailand mitt i pandemin. Ovant och trevande för mig men blev ganska intressant.

TISDAG 29 DECEMBER



Passerat halvtid i karantän :) vilket innebär en stunds rast att strosa mellan solen och skuggan av vacker växtlighet, på den begränsade ytan runt en blå pool utan badande gäster. Tänk vad man kan anpassa sig, fast förutsättningen är förstås att det finns en utchecking inom räckhåll.

Dåsande efter en lunch på balkongen med spicy soppa och grillad fläskkarre, söt soyasås och sticky rice nedsköljt med starkt iskaffe, är det dags att fylla i enkäter "Stress Assessment and Stress Screening for COVID-19 to be performed by people in detention". I början av vår vistelse rapporterades om en kvinna som föll (?) från balkongen på sitt karantänboende.

ONSDAG 30 DECEMBER



Så här på slutet av året är det läge att vara självkritisk.

Egentligen fanns det alarmerande fakta på bordet redan under januari. En del experter var starkt oroade, andra aktörer sköt ifrån sig eller blundade. Världen hade inte sett en omfattande pandemi på hundra år.

Under februari var det business as usual. Samtidigt som skidturister från ett intensivt nöjesliiv under sportlovet återvände till Sverige steg paniken i norra Italien. Lombaridet debuterade som epicenter för den nya pandemin, den mest folkrika och ekonomiskt viktigaste regionen, belägen söder om Alperna isolerades helt från övriga Italien. Att kineserna redan kunnat stänga ned en provins eller införa vilka hårda kontroller som helst, var ingen överraskning men Europa..?

Själv tog jag då inte till mig vidden av vad vi stod inför. Dödstalen initialt var inte så mycket högre än vad som orsakades av vägtrafiken i Italien. Förutom medias rapporter och Folkhälsomyndighetens trevande steg, tog jag efter hand del av resande personers berättelser. Under mars månad hade en gräsbrand etablerat sig utan kontroll. Effekterna på verksamheten vid Läkarhuset och företagshälsan uppenbarade sig, om än knappt en viskning mot den storm som stängde gränser och gav panik globalt.

Nu inför hösten var vi inte lika oförberedda i Sverige men vitala resurser för smittspårning och tvingande restiktioner saknas. Covid-19 har exploderat.

TORSDAG 31 DECEMBER



"The Masque of the Red Death” skrevs 1842 av Edgar Allan Poe, USA.

Pesten ödelagger landet, presenterande sig scharlakansröd i blod. Den drabbade insjuknar abrupt och skapar skräck i omgivningen, strax innan offret hastigt avlider i plågor.

Prins Prospero var bekymmerslös och när hälften av befolkningen inom hans rike gått under, samlade han tusen av sina mest välmående och lättsamma vänner. Prosperos magnifika och excentriska slott omgärdades av en hög mur, byggd av järn med bultar härdade i ugnar.

Slottet var förberett med all slags förnödenheter och lyx. Det var onödigt att oroa sig eller att ens tänka. Där var clowner, impressionister, balettdansare, musiker, skönhet och vin. Säkerheten fanns därinne och den röda döden utanför. Världen där ute kunde lämnas åt sitt öde.

Tiden närmade sig ett halvår och när pesten rasade som värst utanför gränsen, underhöll Prins Prospero sina vänner med den mest storslagna maskerad. Sällskapen rörde sig mellan de sju sviterna, inredda både smakfullt och bisarrt i olika färgtema.

Inredningen och sammetstapeterna var svarta i det sista rummet. Ljuset genom det lilla fönstret spred ett skrämmande, blodrött sken i rummet. Gästerna undvek att röra sig där, men för dem som ändå steg in fick deras ansikten en vild uppenbarelse. I rummet fanns också en stor klocka i svart trä. Varje timme slog den med en stark musikalisk och samtidigt så främmande klang, att alla aktiviteter stannade upp en stund. Dansarna rörde sig mellan de övriga rummen, de var klädda fantasifullt och rörde sig som i en dröm. Musiken skapades efter deras steg.

När klockan till slut slog tolv uppenbarade sig en främmande maskerad person, skrämmande i sina trasor som pesten själv. Prins Prospero utmanar den objudne gästen ”slit av masken så vi får se vem som ska hängas i soluppgången!”. Den maskerade gestalten rörde sig ljudlöst från rum till rum, människorna föll undan och ingen lyfte en hand till undsättning av prinsen. Deras öden var redan beseglade.

Digerdöden började som ett pestutbrott i Kina år 1334 och rörde sig västerut längs handelsvägarna till Europa.

Mar-a-Lago är en slottsliknande club på Palm Beach, alldeles nyligen renoverad invändigt med vissa utmanade design inslag. En plats där president Donald Trump samlar sina rika vänner och andra som vill få chans att frottera sig med överklass.

CNN rapporterar (29/12) att det forfarande är trångt runt poolen på Mar-a-Lago, folk flockas i matsalar och buffen nästan som vanligt. De hade redan sålt femhundra biljetter till nyårsfesten. Det är krav på ansiktsmask i hela staten Florida, vilket rapporteras blivit lite hipp som happ på Mar-a-Lago. Utanför slottet och i en annan verklighet, tar SARS-Cov2 fortfarande ett amerikanskt liv i minuten.

En saga kan ge perspektiv, världen kom ju genom pesten då och nu fem i tolv har vaccinet börjat levereras. Jag tycker att vi med stor förtröstan kan se fram mot ett mycket bättre 2021, även att det dröjer in på året. Nyårsafton blir en självklar stund för reflektion och hopp.

Ikväll blir det COUNT DOWN, som de säger i Thailand. Happy New Year !!

FREDAG 1 JANUARI



Jo, visst är det något fräscht över frukosten även om den ser ut som igår. Sval 22-gradig luft från balkongen. En känsla av att öppna en ny bok, vända första bladet och mötas av de så viktiga raderna som fångar dig in i berättelsen. Låt oss tillsammans skapa 2021

LÖRDAG 2 JANUARI



"... And she said: We are just prisoners here, of our own device  ... Last thing I remember, I was running for the door. I had to find the passage back, To the place I was before. Relax, said the nightman. We are programmed to recieve. You can check-out any time You like, But You can never leave"  Hotel California av the Eagles 1977, USA

Är det inte svårt vara inlåst i två veckor? Naturligtvis är formuleringen tillspetsad och dessutom en förväntad konsekvens av eget medvetet val. Och varför ska en läkare resa mitt i en pandemi?

Under december upplevde jag att coronaviruset exploderade hemikring i Hälsingland, kände mig osäker om det var möjligt att åka eller skulle vi smittas innan dess? En enorm arbetsvolym skulle redas ut. Till slut såg jag fram mot att låsa dörren och tvärnita i en situation som inte gav utrymme för något mer än att finnas till. Den avgörande orsaken är att min hustru varit på fysisk distans i nästan åtta månader, vilket orsakades av mitt initiativ att 28/3 sätta henne på sista flyget innan hon skulle stängts ut från sitt hemland. Hade jag sedan inte åkt nu skulle det rört sig om ett år. Nu får vi samsas 24:7 istället. Jul och nyår hade ingen förutsättning även utan karantän, att bli särskilt upplyftande för oss detta år.

När väl jetlag och omställningen satt sig efter några dagar, upplevde jag istället nytt utrymme för sociala aktiviteter digitalt. Började höra av mig till olika personer och upplivar också gamla kontakter. Människor som jag funderat på och uppskattar, själv ofta skickat tankar till utan att ta nästa steg. Visserligen har jag förstås inte hunnit med er alla, så att du inte tänker att jag varit underlåten mot just dig. Varför inte skicka ett sms eller mejl. Surprise me :)

Men förresten, vad hände med nyårsfesten på Palm Beach?

Prinsen, förlåt presidenten hade redan avvikit från Mar-A-Lago och gästerna som betalat 4 siffrigt i dollar för great american salad, italienska tortellini och japansk wagyu biff fick nöja sig med att fortsatta ta selfies med den masklöse hjälpredan, en coronastigmatiserad super-spreader.

SÖNDAG 3 JANUARI



En genomgång av historik och nuläge för vårt hörn av Sydostasien

Det första diagnosticerade Covid-19 fallet i världen utanför Kina var i Thailand. En resenär från Wuhan 8 januari fångades i en rutinkontroll på Suvarnabhumi Airport pga feber, en i mängden av kinesiska turister från Hubei-provinsen. Hon lades in på en infektionsklinik och bedömdes som lunginflammation orsakad av virus. Diagnosen kunde ställdas med RT-PCR teknik på specialist lab, den nya coronavirus stammens genom liknade ingen tidigare. 11 januari släppte Kina en komplett genetisk kod för det som döptes till SARS-Cov2, den matchade till 100%.

Egen kunskap från långvarig forskning med internationellt uppdrag vid Chulalongkorn Universitet, inkluderande coronavirus stammar hos fladdermöss, var en förutsättning för Thailand att snabbt bygga ut diagnostik och testresurser (ref WHO). Konsekvent testning för diagnos, isolering och smittspårning enligt WHO's råd. Landet stängde sina gränser och genomförde ett nattligt utegångsförbud. Dagtid fick de flesta stanna hemma, mat distribuerades av myndigheterna.

Pandemin tog aldrig tag i Thailand efter vårens anhopning av dödsfall och fram till hösten rapporterades lågt antal nya Covid-19 fall, vilket avviker från sämre förutsättningar för många länder i öst såväl som väst. Tyvärr tog smittspridningen fart i tätbefolkade länder i sydostasien som Myanmar, Malaysia och Indonesion. Där rusade insjuknade och döda under hösten. Särskilt Myanmar med sin långa landgräns och tradition av många gästarbetare i Thailand blev en uppenbar risk. Vietnam, Laos och Kambodja har klarat sig bättre.

Thailands långa baslinje av lågt antal Covid-19 diagnosticerade fall bröts nu i december. Främst utifrån några insjuknande gästarbetare från Myanmar i fiskeindustrin i hamnområdet sydost om Bangkok. Intensiv smittspårning bland tiotusentals personer visade hundratals asymtomatiska fall. Det andra utbrottet är mindre men också bekymmersamt och orsakas av grupper som samlats i den sydöstra delen av landet, för att spela illegalt över helgerna. Ett stort antal provinser rödlistas och kontrolleras genom hårdare restriktioner.

Just nu är rapporterade nya fall i hela landet ett mindre antal än vad som drabbar Gävleborg, som är högst i Sverige per invånare och vart sjätte test är positivt. Då ska man tänka att här är det utbildad personal som tar prov, de flesta test hemma i vår region (>60%) görs på egen hand (självtest i bilen) vilket förstås är bättre än inget men inte alls optimalt.

För en Covid-19 positiv person här räcker det inte med "Stanna hemma och när du varit symtomfri 2 dagar, kan du gå till jobbet". Thailändska hälsomyndigheter upprättar en timeline för varje person ifråga, man söker upp alla kontakter bakåt i tiden och dessa testas. Om positiv PCR fortsatt karantän för indexfallet, en ny timeline upprättas för nästa person och hens kontakter testas osv. Det finns ingen frivillighet. Man går ut i samhället och testar stora grupper systematiskt. Genom attt bedömma förekomst av corona virus löpande, anpassas reglerna till risknivån.

Jag uppfattar förutsättningarna goda att man lokalt håller smittspridningen under kontroll. Rent grafiskt ser kurvan tråkig ut men det är ändå små numerärer. Våra två kommande veckor tillsammans här (innan jag förhoppningsvis kan använda returbiljetten), blir naturligtvis starkt färgade av restriktioner men det kan jag uppleva som mindre otryggt.

MÅNDAG 4 JANUARI



Vi har checkat ut men inte lämnat hotel SIlver Palm. Eagles visste vad de pratade om.

Mentalt är vi inte här längre, medan vår fysiska kropparna är väldigt tydligt kvar.

OK, senaste PCR-test var negativa så nu är det väl någon slags kommunikation mellan ansvarig vårdenhet och myndigheterna som pågår. Förhoppningsvis behöver vi själva inte bli delaktiga i proceduren. De stipulerade 15 nätterna i karantän passeras till i morgon.

TISDAG 5 JANUARI



MUCK militär-utryckning-civila-kläder eller fri och lössläppt? Nja, situationen kräver fortsatt ansvar och vi har många regler att rätta oss efter. Restriktionerna skruvas åt.

Skönt att skrivas ut strax. Inte ens den ultimata karantänen, fängelset är en trygg plats och kriminalvårdschefen vid ett aktuellt utbrott funderar över om det kanske var personalen som tagit in Covid-19?

Tack för att ni följt med under dessa veckor av vår karantän, vi känner att vi haft gott sällskap på distans. Detta har varit en mycket liten prövning, då vi är väl medvetna om alla svåra saker som många gått igenom och har framför sig.

Glädjen är nu att strax träffa vår thailändska familj och med de för mig nya personligheterna, båda födda under pandemin. En pigg, charmig halvårspojke och det lurviga vita lilla lejonet, en pomeranian.

Önskar alla det bästa för 2021

Anders